Historien börjar med Erik. Mycket tidigt en morgon, precis i gryningen, vaknar han och går ut för att hämta sin tidning. Han bryr sig inte om att klä upp sig tillräckligt; med bara underkläder under hans sovsäck-randiga morgonrock skrämmer han bort Stockholms tidiga fågelskådare. Vad de missar är det verkliga skådespelet som börjar så snart hans dörr stängs bakom honom.

The story begins with Erik. Very early one morning, just at dawn, he wakes up and goes out to fetch his newspaper. He doesn't bother to dress appropriately; with only underwear under his striped morning robe, he scares away Stockholm's early birdwatchers. What they're missing is the real show that starts as soon as his door closes behind him.

Självklart har han glömt nyckeln på köksbordet. Inga fickor, ingen nyckel. Han ger dörren en förfärande knackning, som om den inte är hans fiende och inte skulle släppa honom tillbaks om han bara frågade snällt. Men dörren är tyvärr inte mottaglig för sådana försök.

Of course, he has forgotten his key on the kitchen table. No pockets, no key. He gives the door a terrifying knock, as if it's not his enemy and wouldn't let him back in if he just asked nicely. But unfortunately, the door is not receptive to such attempts.

Erik står där, sin sovsäck-randiga morgonrock en ensam avskild ö i en plötslig ocean av obekvämlighet. Då tänker han på Sofie och Julia, de två grannar som bor i lägenheten bredvid. Han hoppas skrivbordsjobb har konstituerat dem till tidiga fåglar. Med blygsam ödmjukhet bestämmer han sig för att fråga dem om hjälp.

Erik stands there, his striped morning robe a lonely isolated island in a sudden ocean of discomfort. Then he thinks of Sofie and Julia, the two neighbors who live in the apartment next door. He hopes their desk jobs have turned them into early birds. With modest humility, he decides to ask them for help.

Kirrar nerför trapporna, med morgonet kyligt mot hans allt för lite klädda kropp, undrar han: skulle tjejer vara mer eller mindre benägna att hjälpa honom under de nuvarande omständigheterna? Svaret är inte tillräckligt uppenbart för att öka hans förtroende. Men hjälpen har ingen annan form nu.

Descending the stairs, with the morning chill against his underdressed body, he wonders: would girls be more or less inclined to help him under the current circumstances? The answer is not obvious enough to increase his confidence. But help takes no other form now.

Efter att ha knackat vänligt, öppnar Julia dörren, en halvsmält skiva rostad ost och skinka sandwich i handen, fortfarande i sin mjuka rosa pyjamas. Erik förklarar med röd blyghet sin situation. Julia kan inte låta bli att skratta, ett underbart, hjärtligt skratt som känns som en solstråle. Sofie kommer fram till dörren, drar med sig ett varmt skratt till situationen. Det var nästan som att de båda behövde denna morgonunderhållning.

After knocking kindly, Julia opens the door, a half-melted slice of toasted cheese and ham sandwich in her hand, still in her soft pink pajamas. Erik explains his situation with red shyness. Julia can't help but laugh, a wonderful, heartfelt laugh that feels like a ray of sunshine. Sofie steps forward to the door, bringing a warm laugh to the situation. It was almost as if both of them needed this morning entertainment.

Men även efter skratten, var Erik fortfarande i underkölder. Och trots alla skämt om Nakna Erik, får han tillräcklig sympatiska blickar. Eriks känsla av lättnad har inte varit större när han hör Julias erbjudande om att kalla en låssmed.

But even after the laughter, Erik was still underdressed. And despite all the jokes about Naked Erik, he receives enough sympathetic looks. Erik's sense of relief has never been greater when he hears Julia's offer to call a locksmith.

Några skratt, fler skämt och en timme senare, återvänder Erik till sin lägenhet. En nyckelkopplingskod till himlen. Men historien slutar inte där. Varje gång Erik går för att hämta morgontidningen, ger grannarna honom ett gott skratt, och han ler tillbaka, alltid påminns dem om den dag då ett par vanliga underkläder hade vänt hela hans värld. Och kanske var det därför Erik aldrig missar en dag att hälsa på sina grannar, för en del av honom kommer alltid att tacka dem för den dagen då han blev Nakna Erik.

A few laughs, more jokes, and an hour later, Erik returns to his apartment. A key to heaven. But the story doesn't end there. Every time Erik goes to fetch his morning newspaper, the neighbors give him a good laugh, and he smiles back, always reminding them of the day when a pair of ordinary underwear turned his whole world around. And maybe that's why Erik never misses a day to greet his neighbors, because a part of him will always thank them for the day he became Naked Erik.