Den långa skuggan från stadens silhuett sträckte sig ut över Stockholm som det sista kvällsljuset sakta försvann bortom horisonten.

The long shadow from the city's silhouette stretched out over Stockholm as the last evening light slowly disappeared beyond the horizon.

I en trång lägenhet på Södermalm, satt Sven, en stor, stark man med tjockt, rött skägg.

In a cramped apartment in Södermalm, Sven, a big, strong man with a thick, red beard, sat.

Han skruvade upp ögonbrynen och stirrade på den stora kartong han just dragit in.

He raised his eyebrows and stared at the large box he had just dragged in.

På lådan stod det tydligt 'IKEA'.

The box clearly said 'IKEA'.

Sven satt ensam i sin nya lägenhet, som mer liknade en tom teater än ett hem.

Sven sat alone in his new apartment, which resembled more of an empty theater than a home.

Han insåg att han behövde mer än bara en säng och ett köksbord för att fylla ut den stora ytan.

He realized that he needed more than just a bed and a dining table to fill the large space.

Med en spänstig fart packade han upp kartongen och fram framme på golvet låg de spretiga bitarna av vad som skulle bli hans nya bokhylla.

With agile speed, he unpacked the box and the scattered pieces lay on the floor, which would become his new bookshelf.

Han insåg att han inte fått med några instruktioner.

He realized that he hadn't received any instructions.

Men Sven var envis.

But Sven was stubborn.

Han bestämde sig för att klara sig utan.

He decided to manage without them.

Han började med att sortera alla bitarna efter storlek.

He began by sorting all the pieces by size.

Det gick trögt.

It was difficult.

Skruvarna fick han inte att passa, plankorna ville inte hålla ihop och hyllorna hängde löst.

He couldn't get the screws to fit, the planks wouldn't hold together, and the shelves hung loosely.

Sven svor tyst för sig själv, men vägrade ge upp.

Sven cursed silently to himself but refused to give up.

Dagarna gick och problemet växte bara större.

Days went by and the problem only grew bigger.

Bokhyllan fortsatte att trotsa Sven, som en gåta han inte kunde lösa.

The bookshelf continued to defy Sven, like an unsolvable puzzle.

Lägenheten var ett kaos.

The apartment was chaos.

De lösa bokhyllsdelarna hade intagit hela hans vardagsrum.

The loose parts had taken over his living room.

Till slut kom Sven på en finurlig idé.

Eventually, Sven came up with a clever idea.

Han tog med sig alla delar till sina vänners hus, en efter en.

He took all the parts to his friends' houses, one by one.

Han bad dem försöka pussla ihop bitarna, hoppas på att de skulle se en lösning han missat.

He asked them to try to piece the parts together, hoping they would see a solution he had missed.

Men de var precis lika vilsna som Sven.

But they were just as lost as Sven.

Då slog det honom.

Then it struck him.

Sven var rädd för instruktioner.

Sven was afraid of instructions.

Han hade alltid varit det.

He always had been.

Han förstod nu att han var rädd för att misslyckas, för att inte vara tillräcklig.

He now understood that he was afraid of failure, of not being good enough.

Men han var inte en man som gav upp.

But he wasn't a man who gave up.

Han gick tillbaka till IKEA, bad om instruktionerna och satt sedan hela natten och försökte pussla ihop sitt misslyckande.

He returned to IKEA, asked for the instructions, and then spent the whole night trying to piece together his failure.

När solen gick upp över Stockholm, såg Sven på sitt verk.

As the sun rose over Stockholm, Sven looked at his creation.

Där stod bokhyllan i all sin prakt, rak och stabil.

There stood the bookshelf in all its glory, straight and stable.

Sven var stolt över sig själv.

Sven was proud of himself.

Sven hade lärt sig en viktig läxa.

Sven had learned an important lesson.

Ibland behöver du en vägledning, en karta för att hitta rätt väg i livet.

Sometimes you need guidance, a map to find the right path in life.

Och det är okej att fråga om hjälp.

And it's okay to ask for help.

Det visar inte svaghet, utan styrka.

It doesn't show weakness but strength.

Kampen med bokhyllan hade varit hans strid, hans nederlag och slutligen, hans seger.

The battle with the bookshelf had been his struggle, his defeat, and finally, his victory.

Så där i gryningens ljus, med sin bokhylla, skrev han detta kapitel till sitt livs bok.

So there in the light of dawn, with his bookshelf, he wrote this chapter for his life's book.

En bok som skulle fylla just den där hyllan, i hans älskade Stockholm, staden under norrskenet.

A book that would fill that very shelf, in his beloved Stockholm, the city under the Northern Lights.