Tänk dig en man, lång och tunn, med silverhår.

Imagine a man, tall and thin, with silver hair.

Hans namn är Ingvar.

His name is Ingvar.

Han bor i den lilla staden Älmhult, Sverige.

He lives in the small town of Älmhult, Sweden.

På den här dagen gick Ingvar till Ikea.

On this day, Ingvar went to Ikea.

Kanske för att köpa en ny soffa.

Maybe to buy a new sofa.

Eller bara för att äta köttbullar.

Or just to eat meatballs.

Ingvar gick in genom dörrarna till Ikea.

Ingvar walked through the doors of Ikea.

Han gick förbi gula skyltar som pekade honom i rätt riktning.

He passed yellow signs pointing him in the right direction.

Snart var han inne i butiken.

Soon he was inside the store.

Omkring honom fanns sängar, stolar, lampor och kök.

Around him were beds, chairs, lamps, and kitchens.

Det var som en labyrint, byggd av billig möbeldesign.

It was like a labyrinth, built of cheap furniture design.

Timmar gick.

Hours passed.

Ingvar vandrade runt.

Ingvar wandered around.

Han blev vilse.

He got lost.

Han kunde inte hitta vägen ut.

He couldn't find his way out.

Han gick omkring bland soffor och sängar, kök och badrum.

He walked around among sofas and beds, kitchens and bathrooms.

Han såg skyltar för utgången.

He saw signs for the exit.

Men han kunde inte hitta den.

But he couldn't find it.

Han blev mer och mer trött.

He became more and more tired.

Runt Ingvar, människor shoppade.

Around Ingvar, people were shopping.

Barn lekte.

Children were playing.

Par grälade om inredningen.

Couples were arguing about the decor.

Men Ingvar fortsatte att vandra.

But Ingvar continued to wander.

Han började undra om han någonsin skulle hitta ut.

He began to wonder if he would ever find his way out.

Då såg han något.

Then he saw something.

I änden av en korridor fanns det en dörr.

At the end of a corridor there was a door.

Den var liten, nästan dold.

It was small, almost hidden.

På den stod det "Personal".

On it was written "Staff".

Ingvar tvekade.

Ingvar hesitated.

Sedan gick han mot dörren.

Then he approached the door.

Han öppnade den.

He opened it.

Bakom dörren fanns en trappa.

Behind the door was a staircase.

Ingvar gick upp.

Ingvar went up.

Trappan ledde till en dörr.

The stairs led to a door.

Och där, bakom den dörren, hittade Ingvar utgången.

And there, behind that door, Ingvar found the exit.

Han kände frisk luft slå mot hans ansikte.

He felt the fresh air hit his face.

Utanför sken solen ner på parkeringen.

Outside, the sun was shining down on the parking lot.

Ingvar skulle aldrig gå vilse i Ikea igen.

Ingvar would never get lost in Ikea again.

Han kände en ringande känsla av frihet.

He felt a ringing sense of freedom.

Han tog ett djupt andetag av den friska luften och log.

He took a deep breath of the fresh air and smiled.