En något speciell lördagmorgon vaknade Erik i sin breda säng i sin lägenhet i Östermalm, Stockholm.

On a somewhat special Saturday morning, Erik woke up in his wide bed in his apartment in Östermalm, Stockholm.

Solen syntes mellan gardinerna och fåglarna kvittrade utanför.

The sun was peeking through the curtains and birds were chirping outside.

Samtidigt några gator bort vaknade även Ingrid.

At the same time, a few streets away, Ingrid also woke up.

Erik älskade lördagar.

Erik loved Saturdays.

Han älskade att springa längs kajen och äta frukost på sitt favoritkafé, Signatur.

He loved running along the quay and having breakfast at his favorite café, Signatur.

Signatur var ett gammalt kafé i ett hus från 1800-talet på Söder.

Signatur was an old café in a 19th-century building in Söder.

När Ingrid tänkte på lördagar tänkte hon på croissanter.

When Ingrid thought of Saturdays, she thought of croissants.

De måste vara från Signatur, hennes smaklökar tillät inget annat.

They had to be from Signatur, her taste buds wouldn't accept anything else.

Ingrid nådde Signatur samtidigt som Erik.

Ingrid arrived at Signatur at the same time as Erik.

De båda stod i kön, förberedde sina plånböcker.

They both stood in line, preparing their wallets.

Ingrid lade ifrån sig sin på disken när hon letade efter sina glasögon.

Ingrid placed hers on the counter while searching for her glasses.

Erik, som stod efter henne, lade märke till hennes fina handväska.

Erik, standing behind her, noticed her beautiful handbag.

Men inte hennes plånbok.

But not her wallet.

Erik beställde sin frukost och räckte fram sin plånbok.

Erik ordered his breakfast and handed over his wallet.

"Det är inte nog med pengar, herr Erik," sa servitrisen, menande blicken på plånboken.

"There isn't enough money, Mr. Erik," said the waitress, glancing at the wallet.

Erik såg sin plånbok.

Erik looked at his wallet.

Eller, snarare, Ingrids plånbok.

Or rather, Ingrid's wallet.

Ingrid, som var redo att betala, märkte samma sak – men tvärtom.

Ingrid, ready to pay, noticed the same thing – but the other way around.

Självklart blev Ingrid och Erik chockade.

Naturally, Ingrid and Erik were shocked.

Båda stod där med varandras plånböcker i händerna.

They both stood there with each other's wallets in their hands.

De pekade på varandra samtidigt, ett utrop lämnade deras munnar samtidigt: "Det är din plånbok!

They pointed at each other simultaneously, an exclamation escaped their mouths at the same time: "It's your wallet!"

"Men Ingrid och Erik var artiga.

But Ingrid and Erik were polite.

De log mot varandra, skrattade lite och bytte plånböcker.

They smiled at each other, laughed a little, and exchanged wallets.

De släppte deras bekymmer, betalade och njöt av sina frukostar.

They let go of their worries, paid, and enjoyed their breakfasts.

Efter en stund, Erik vågade sig fram till Ingrids bord.

After a while, Erik dared to approach Ingrid's table.

"Kanske vi kan skratta åt det här igen, vid en annan frukost?

"Maybe we can laugh about this again, over another breakfast?"

" Frågade han, röd i ansiktet.

he asked, blushing.

Ingrid skrattade och svarade: "Ja, kanske det.

Ingrid laughed and replied, "Yes, maybe.

Men jag tar din plånbok nästa gång.

But next time, I'll take your wallet."

" Och så, utan att planera det, blev Signatur både Eriks och Ingrids lördagstradition.

And so, without planning it, Signatur became both Erik's and Ingrid's Saturday tradition.

De åt frukost där tillsammans varje lördag.

They had breakfast there together every Saturday.

Alltid med varsitt öga på sin plånbok.

Always keeping an eye on their wallets.

Men ibland, bara ibland, bytte de plånböcker ändå.

But sometimes, just sometimes, they still exchanged wallets.

För att få en anledning att träffas igen, och skratta åt deras roliga missöde.

To have a reason to meet again and laugh at their funny mishap.