Stockholm gnistrade i vintersolen en krispig torsdagseftermiddag.

Stockholm sparkled in the winter sun on a crisp Thursday afternoon.

Skuggorna sträckte sig långa över Sergels torg där en vild dans plötsligt skulle blossa upp.

Shadows stretched long across Sergels Square, where a wild dance was about to ignite.

Mitt i vimlet stod Oscar, en ung man med livet sprakande i ögonen.

In the midst of the crowd stood Oscar, a young man with life blazing in his eyes.

Han hade det perfekta beatet pumpande i sina hörlurar, en låt som fyllde hans själ med glädje och energi.

He had the perfect beat pumping in his headphones, a song that filled his soul with joy and energy.

Så hände det, utan att han egentligen tänkte på det, hans skor började röra sig i takt med musiken.

And then it happened, without him really thinking about it, his shoes started moving to the rhythm of the music.

Folk runt honom stannade upp och började titta.

People around him stopped and started watching.

De visste inte riktigt hur de skulle reagera.

They didn't really know how to react.

Vissa fnissade, andra såg på med förvånade blickar, men ingen kunde ta ögonen från Oscar.

Some giggled, others looked on with surprise, but no one could take their eyes off Oscar.

Just då kom Elsa gående.

Just then, Elsa walked by.

Med snabba steg och ett leende på läpparna rusade hon mot tunnelbanan, på väg till sina vänner.

With quick steps and a smile on her lips, she rushed toward the subway, on her way to meet her friends.

Men när hon såg Oscar kunde hon inte bara fortsätta.

But when she saw Oscar, she couldn't just keep going.

Hon tog av sina hörlurar och funderade.

She took off her headphones and pondered.

Så, med ett stort leende, steg hon fram och började dansa tillsammans med honom.

Then, with a big smile, she stepped forward and started dancing with him.

Elsas oskyldiga rörelser mötte Oscars vilda steg, deras skuggor virvlade tillsammans i den kalla eftermiddagssolen och de dansade, oavsett blickarna de fick.

Elsa's innocent moves met Oscar's wild steps, their shadows swirling together in the cold afternoon sun, and they danced, regardless of the stares they received.

Deras dans blev synkroniserad, deras hjärtan sprang i takt, och långsamt men stadigt bröt deras spontana föreställning isen av Stockholms stela vardag.

Their dance became synchronized, their hearts beating in sync, and slowly but steadily, their spontaneous performance broke the ice of Stockholm's stiff everyday life.

Fler och fler människor började dra på smilbanden.

More and more people started smiling.

En gammal dam började klappa takten.

An old lady started clapping along.

En trummande gatuspelare i hörnet tog upp deras rytmer.

A drumming street performer in the corner picked up their rhythms.

Och sedan hände något fantastiskt.

And then something amazing happened.

Människor runtomkring började också dansa.

People around them started dancing too.

Först barnen, sedan de modigaste vuxna.

First the children, then the bravest of adults.

För en stund glömdes vardagligt stress och trötthet bort.

For a moment, the everyday stress and fatigue were forgotten.

Det var bara musik, dans och glädje.

There was only music, dance, and joy.

Människor skrattade, applåderade, dansade tillsammans.

People laughed, applauded, danced together.

Och mitt i allt stod Oscar och Elsa, två främlingar som delade detta ögonblick med staden.

And in the midst of it all stood Oscar and Elsa, two strangers sharing this moment with the city.

När låten tog slut stod alla stilla.

When the song ended, everyone stood still.

Sedan bröt applåder ut.

Then applause broke out.

Oscar och Elsa skrattade och nicken till varandra.

Oscar and Elsa laughed and nodded at each other.

Det kändes som om de alltid hade känt varandra.

It felt like they had always known each other.

Sen kom tunnelbanan, folk började sprida sig.

Then the subway arrived, people started dispersing.

Elsa tog med sig sin väska, gav Oscar en kram och gick ombord på tåget.

Elsa picked up her bag, gave Oscar a hug, and boarded the train.

Oscar stod kvar, fortfarande leende.

Oscar remained, still smiling.

Den här dagen skulle han aldrig glömma.

This day would never be forgotten.

Den dagen då Stockholm ler, är dagen då en främling blev en vän.

The day when Stockholm smiled, the day when a stranger became a friend.

Musiken som Oscar och Elsa delade den dagen sprängde en glädjebubbla mitt i Stockholms tunnelbanestation.

The music that Oscar and Elsa shared that day burst a bubble of joy in Stockholm's subway station.

Det fick folk att le, skratta, och till och med glömma sina dagliga bekymmer för en stund.

It made people smile, laugh, and even forget their daily worries for a while.

Och även om Oscar och Elsa var främlingar i början, blev de den del av varandras liv den där kalla vinterdagen, och för alltid kommer de att bli ihågkomna som de som fick Stockholm att dansa.

And although Oscar and Elsa were strangers at first, they became part of each other's lives on that cold winter day, and they will forever be remembered as the ones who made Stockholm dance.