Det var en ljus dag i Stockholm, solen sken på byns tak och människorna under dem.

It was a bright day in Stockholm, the sun shining on the roofs of the buildings and the people below them.

Johan, en stor stark man med ett hjärta av guld, gick in på IKEA i Kungens Kurva, redo att köpa en ny bokhylla till sitt hem.

Johan, a big strong man with a heart of gold, entered IKEA in Kungens Kurva, ready to buy a new bookshelf for his home.

Hans blick flög över den färgade kartan nära entrén.

His eyes glanced over the colorful map near the entrance.

Han förstod inte riktigt symbolerna, men skrattade av det och gick in.

He didn't quite understand the symbols, but he laughed it off and walked in.

Inuti IKEA var det som en labyrint.

Inside IKEA was like a maze.

Korridorer ledde till mer korridorer, rum ledde till mässingar, och allt annat till bokhyllor.

Corridors led to more corridors, rooms led to showrooms, and everything else to bookshelves.

Men ingen bokhylla som han ville ha.

But no bookshelf that he wanted.

Johan roterade sin karta hit och dit.

Johan rotated his map this way and that.

Han rynkade pannan.

He furrowed his brow.

Bokhyllan namnet Billy var ingenstans nära honom.

The bookshelf named Billy was nowhere near him.

Han började vandra runt.

He began to wander around.

Han vandrade runt så länge att han glömde vilken dag det var.

He wandered around for so long that he forgot what day it was.

Han var vilse, fullkomligt vilse.

He was lost, completely lost.

Johan svettades och kände en klump i magen.

Johan was sweating and felt a lump in his stomach.

Men han gav inte upp.

But he didn’t give up.

Han var fast besluten att hitta Billy hyllan.

He was determined to find the Billy shelf.

På andra sidan IKEA var Sofia, en ung, intelligent kvinna som arbetade där.

On the other side of IKEA was Sofia, a young, intelligent woman who worked there.

Hon stod vid infodisken och sorterade papper.

She stood at the information desk sorting papers.

Hon kollade upp och fick syn på Johan.

She looked up and saw Johan.

Mannen var lätt att känna igen - hans förvirrade ansikte var alltför uppenbart.

The man was easy to recognize - his confused face was too obvious.

"Hur kan jag hjälpa dig?

"How can I help you?"

" frågade Sofia glatt när Johan stegade mot henne.

Sofia asked cheerfully as Johan approached her.

Han visade sin karta, hans ansikte var alltför seriöst.

He showed his map, his face too serious.

Sofia log mot honom, försöker lugna ner honom.

Sofia smiled at him, trying to calm him down.

Hon pekade på kartan och förklarade vägen till Billy hyllan.

She pointed to the map and explained the way to the Billy shelf.

Men Johans förvirring växte bara.

But Johan's confusion only grew.

Sofia försökte igen, denna gång med enkla ord och tydliga gestikuleringar.

Sofia tried again, this time with simple words and clear gestures.

Men det var ingen nytta.

But it was no use.

Johan förstod inte, han stod där med ett förvirrat leende.

Johan didn't understand, he stood there with a confused smile.

Det var då Sofia fick en idé.

That's when Sofia had an idea.

Istället för att försöka förklara, sa hon bara, "Kom, jag ska visa dig vägen till Billy hyllan.

Instead of trying to explain, she simply said, "Come, I'll show you the way to the Billy shelf."

"Och så gjorde hon.

And so she did.

Sofia gick, och Johan följde, genom korridorerna, genom rummen, förbi mässingar, ända till en hörna där det stod en massa Billy bokhyllor.

Sofia walked, and Johan followed, through the corridors, through the rooms, past the showrooms, all the way to a corner where there were a bunch of Billy bookshelves.

Johans ansikte lyste upp.

Johan's face lit up.

Han tackade Sofia hjärtligt, hans lättnad var palpabel.

He thanked Sofia warmly, his relief palpable.

Där stod Johan, i Stockholm, bland Billy bokhyllor, med ett leende på läpparna.

There stood Johan, in Stockholm, among the Billy bookshelves, with a smile on his face.

Han hade äntligen hittat vad han letade efter.

He had finally found what he was looking for.

Och Sofia stod där med honom, nöjd över att ha räddat dagen.

And Sofia stood there with him, pleased to have saved the day.

Och så var det, en dag i livet för Johan och Sofia, en dag i Stockholm, en dag på IKEA.

And so it was, a day in the life of Johan and Sofia, a day in Stockholm, a day at IKEA.

En enkel dag, men en dag att minnas.

A simple day, but a day to remember.

Ibland kan det att hitta sin bokhylla vara den största segern av alla.

Sometimes finding your bookshelf can be the greatest victory of all.