En solig dag gick Sven till IKEA.

On a sunny day, Sven went to IKEA.

Sven gillar hemligheter.

Sven likes secrets.

Idag var hans hemlighet att han skulle bygga möbler.

Today his secret was that he would build furniture.

Utan instruktioner!

Without instructions!

Sven kände sig modig.

Sven felt brave.

Han köpte en bokhylla och åkte hem.

He bought a bookshelf and went home.

Hemma i vardagsrummet satte Sven igång.

Back at home in the living room, Sven got started.

Bokhyllan kom i en stor låda.

The bookshelf came in a large box.

Inuti lådan fanns många bitar.

Inside the box were many pieces.

Det fanns också en bok med instruktioner.

There was also a book with instructions.

"Ha!

"Ha!"

", sa Sven och skrattade.

said Sven and laughed.

"Vem behöver instruktioner?

"Who needs instructions?"

" Sven började sätta ihop bitarna.

Sven started putting the pieces together.

Det var svårare än han trott.

It was harder than he thought.

Bitarna såg inte ut som en bokhylla.

The pieces didn't look like a bookshelf.

De såg mest ut som ett obegripligt pussel.

They mostly looked like a confusing puzzle.

Sven kliade sig på huvudet.

Sven scratched his head.

Han var inte säker på vart bitarna gick.

He wasn't sure where the pieces went.

Sådana saker bekymrade inte Sven.

Such things didn't bother Sven.

Sven var inte rädd för problem.

Sven wasn't afraid of problems.

Han använde sin kraftiga skruvmejsel.

He used his sturdy screwdriver.

Bit för bit började Sven montera sin bokhylla.

Piece by piece, Sven began assembling his bookshelf.

Timmarna gick.

Hours passed.

Tillslut stod en bokhylla i vardagsrummet.

Finally, a bookshelf stood in the living room.

Den var inte riktigt rak.

It wasn't quite straight.

Men den stod där.

But it stood there.

Sven slog sig på bröstet stolt.

Sven beat his chest proudly.

Sven hade gjort det omöjliga.

Sven had done the impossible.

Han hade satt ihop en bokhylla!

He had put together a bookshelf!

Fast han hade satt ihop den fel.

Although he had assembled it incorrectly.

Bokhyllan lutade åt vänster.

The bookshelf leaned to the left.

Den hade en konstig form.

It had a strange shape.

Bokhyllan såg inte ut som den på bilden i IKEA.

The bookshelf didn't look like the one in the IKEA picture.

Men Sven var glad ändå: "Jag kan fixa det senare.

But Sven was happy anyway: "I can fix it later."

"Nästa dag gick Sven tillbaka till IKEA.

The next day, Sven returned to IKEA.

Han köpte en till bokhylla.

He bought another bookshelf.

Hemma läste han instruktionerna.

At home, he read the instructions.

Sven monterade sin andra bokhylla perfekt.

Sven assembled his second bookshelf perfectly.

Den såg ut precis som på bilden.

It looked just like the picture.

Sven insåg att instruktioner kanske var bra.

Sven realized that instructions might be helpful.

Men ändå var han stolt.

But still, he was proud.

Han hade försökt göra något nytt.

He had tried something new.

Även om det inte gick perfekt.

Even if it didn't go perfectly.

Och det, tänkte Sven, var det viktiga.

And that, thought Sven, was what mattered.

Så han log mot sina två bokhyllor.

So he smiled at his two bookshelves.

En konstig.

One odd.

En perfekt.

One perfect.

Så slutade dagen.

That's how the day ended.

Sven i sin stol.

Sven in his chair.

Två bokhyllor bredvid honom.

Two bookshelves next to him.

Och en stor leende på hans ansikte.

And a big smile on his face.

Svens ögon sa: "Det var inte lätt.

Sven's eyes said: "It wasn't easy.

Men jag gjorde det.

But I did it.

Och det var roligt!

And it was fun!"