Elin stod vid köksfönstret och tittade ut över trädgården.

Elin stood by the kitchen window, gazing out over the garden.

Löven var i de varmaste färgerna av rött, gult och brunt.

The leaves were in the warmest hues of red, yellow, and brown.

Det var höst, och snart skulle hela familjen komma för att fira Alla helgons dag.

It was autumn, and soon the whole family would come to celebrate All Saints' Day.

Elin ville göra denna familjesammankomst speciell, en dag att minnas och hedra dem de hade förlorat.

Elin wanted to make this family gathering special, a day to remember and honor those they had lost.

Men det var mycket att tänka på.

But there was much to think about.

Huset var stort och fullt av rörelse.

The house was large and bustling with activity.

I köket doftade det av nybakat bröd och varm soppa.

In the kitchen, it smelled of freshly baked bread and hot soup.

Elin älskade att laga mat, men det var inte bara maten som oroade henne.

Elin loved cooking, but it wasn't just the food that worried her.

Hon kände sig överväldigad av familjeproblemen, speciellt konflikten med hennes syster Greta.

She felt overwhelmed by family issues, especially the conflict with her sister Greta.

Oskar, Elins man, kom in i köket och lade en hand på hennes axel.

Oskar, Elin's husband, came into the kitchen and placed a hand on her shoulder.

"Hur går det?"

"How's it going?"

frågade han med ett varmt leende.

he asked with a warm smile.

Elin suckade djupt.

Elin sighed deeply.

"Det är bara... Greta," svarade hon.

"It's just... Greta," she replied.

Oskar nickade förstående.

Oskar nodded understandingly.

Elin hade alltid haft ett komplicerat förhållande till sin syster.

Elin had always had a complicated relationship with her sister.

Deras meningsskiljaktigheter hade legat och pyrt i flera år, men denna gång ville Elin göra ett försök att lösa det.

Their disagreements had simmered for years, but this time Elin wanted to make an effort to resolve them.

Med Allhelgona närmande sig kändes det som rätt tid.

With All Saints' approaching, it felt like the right time.

Hon ville känna samhörighet och fred.

She longed for closeness and peace.

"Jag tror jag måste prata med henne innan de andra kommer," sa Elin.

"I think I need to talk to her before the others arrive," Elin said.

Oskar höll med och uppmuntrade henne att ta steget.

Oskar agreed and encouraged her to take the step.

Samtalet kunde inte vänta längre.

The conversation couldn't wait any longer.

När dörrklockan ringde senare den kvällen, visste Elin vad hon måste göra.

When the doorbell rang later that evening, Elin knew what she had to do.

Hon och Greta gick ut i trädgården.

She and Greta went out into the garden.

Det var kallt, men den friska luften kändes uppfriskande.

It was cold, but the fresh air felt invigorating.

"Vi behöver prata," sa Elin tyst, och Greta nickade.

"We need to talk," Elin said quietly, and Greta nodded.

Samtalet började försiktigt men blev snabbt ärligt och djupt.

The conversation started cautiously but quickly became honest and deep.

De pratade om allt som hade orsakat avståndet mellan dem.

They talked about everything that had caused the distance between them.

Greta talade om hur hon hade saknat sin syster, och Elin delade hur mycket hon önskade deras förhållande kunde bli bättre.

Greta spoke about how she had missed her sister, and Elin shared how much she wished their relationship could improve.

Efter en stund kramade de om varandra.

After a while, they hugged each other.

Det kändes som en lättnad, att släppa alla klagomål och förlåta.

It felt like a relief to let go of all grievances and forgive.

Elin kände hur en tung sten lyftes från hennes hjärta.

Elin felt a heavy weight lift from her heart.

När de gick tillbaka in, hade stämningen förändrats.

When they went back inside, the atmosphere had changed.

Huset var fortfarande fullt av liv och rörelse, men nu kändes det varmt och välkomnande.

The house was still full of life and movement, but now it felt warm and welcoming.

Familjemedlemmarna började anlända, och Elin kände plötsligt en stark känsla av tillhörighet.

Family members began to arrive, and Elin felt a sudden strong sense of belonging.

Det blev en vacker kväll, fylld med skratt, minnen och tyst reflektion över dem de älskade och hade förlorat.

It turned into a beautiful evening, filled with laughter, memories, and quiet reflection on those they loved and had lost.

Elin kände att hon äntligen hade funnit frid och en djupare koppling till sin familj.

Elin felt that she had finally found peace and a deeper connection to her family.

När kvällen närmade sig sitt slut och ljusen började slockna, kände Elin en ny sorts styrka i sitt hjärta.

As the evening drew to a close and the lights began to dim, Elin felt a new kind of strength in her heart.

Hon visste att detta var början på en ny, mer kärleksfull tid i deras liv.

She knew this was the beginning of a new, more loving time in their lives.

Familjebanden hade åter knutits starkare än förut, och hon log med vetskapen om att kärleken alltid kan övervinna.

The family bonds had been tied stronger than before, and she smiled with the knowledge that love can always overcome.