Våren hade precis anlänt till Stockholm med sitt milda ljus och löften om varmare dagar.

Spring had just arrived in Stockholm with its soft light and promises of warmer days.

I Stadens Naturhistoriska Museum var det fullt av liv och rörelse.

At the city's Naturhistoriska Museum, there was plenty of life and activity.

Besökare flockades i hallar fyllda med uråldriga skatter och dinosaurieskelett som reste sig högt mot taket.

Visitors flocked to halls filled with ancient treasures and dinosaur skeletons that rose high towards the ceiling.

Den här dagen var Elin, Johan och Sigrid på museet tillsammans.

On this day, Elin, Johan, and Sigrid were at the museum together.

De firade Valborg och njöt av dagen.

They were celebrating Valborg and enjoying the day.

Elin var på bra humör och hade planerat något speciellt.

Elin was in a good mood and had planned something special.

Hon ville överaska Johan med ett spratt men också se om det fanns något gnista mellan dem.

She wanted to surprise Johan with a prank but also see if there was any spark between them.

Hon hade med sig en välgjord, men falsk, dinosauriefossil.

She had brought with her a well-made but fake dinosaur fossil.

Planen var att smyga in den i en av utställningarna.

The plan was to sneak it into one of the exhibitions.

"Vilket mäktigt skelett!"

"What a magnificent skeleton!"

utbrast Johan och pekade på en stor Tyrannosaurus rex.

exclaimed Johan, pointing at a large Tyrannosaurus rex.

"Tänk att de här djuren en gång levde här på jorden."

"Imagine that these animals once lived here on Earth."

Sigrid, som alltid var nyfiken och ibland lite skeptisk, granskade alla fakta noga.

Sigrid, who was always curious and sometimes a little skeptical, carefully scrutinized all the facts.

Hon märkte snabbt att Elin hade något i görningen.

She quickly noticed that Elin was up to something.

Men hon log bara hemlighetsfullt.

But she just smiled mysteriously.

När Johan och Sigrid var upptagna med att läsa om dinosauriernas tidsålder, smög Elin snabbt in sin fejkade fossil bland de riktiga.

While Johan and Sigrid were busy reading about the dinosaur era, Elin quickly slipped her fake fossil among the real ones.

Hon kunde knappt hålla sig för skratt.

She could barely contain her laughter.

Snart skulle Johan upptäcka det och hon skulle se hans reaktion.

Soon, Johan would discover it, and she would see his reaction.

"Vad är det där?"

"What is that?"

sa Johan plötsligt och pekade mot fossilen.

Johan suddenly said, pointing at the fossil.

Sigrid lutade sig närmare med blicken lika vaken som alltid.

Sigrid leaned closer, her eyes as keen as ever.

"Det ser lite märkligt ut," sa hon och knäppte upp sin lille guidebok.

"It looks a bit strange," she said, flipping open her little guidebook.

Elin försökte hålla masken, men Sigrid var för snabb.

Elin tried to keep a straight face, but Sigrid was too quick.

"Elin, är det här en av dina påhitt?"

"Elin, is this one of your inventions?"

frågade Sigrid med en listig ton.

Sigrid asked with a cunning tone.

Innan Elin hann svara, dök en museiguide upp.

Before Elin could answer, a museum guide appeared.

Han hade sett alltihop.

He had seen the whole thing.

"Det där ser lite ensamt ut här," sa han med glimten i ögat.

"That looks a bit lonely here," he said with a twinkle in his eye.

Elin insåg att hon blivit upptäckt och skrattade generat för situationen.

Elin realized she had been caught and laughed sheepishly at the situation.

"Ja, det är mitt påhitt," erkände hon.

"Yes, it's my invention," she admitted.

Guiden log förstående och sa, "Inga problem, men vi får nog ta hand om den där."

The guide smiled understandingly and said, "No problem, but we should probably take care of that."

Johan skrattade lättat.

Johan laughed with relief.

"Du är inte klok, Elin, men väldigt kreativ.

"You're unbelievable, Elin, but very creative.

Jag älskar det!"

I love it!"

Trots att Elins spratt var avslöjat, föll det hela i god jord.

Even though Elin's prank had been uncovered, it all went over well.

Johan hade uppskattat hennes påhittighet, och Elin kände att det kanske faktiskt fanns något mer mellan dem.

Johan appreciated her inventiveness, and Elin felt that there might actually be something more between them.

När de gick ut ur museet in i vårsolen insåg Elin att ibland är det bättre att bara vara sig själv.

As they walked out of the museum into the spring sunshine, Elin realized that sometimes it's better to just be yourself.

Walpurgisnatten skulle snart börja, och dagen hade redan varit ett äventyr.

Walpurgis Night would soon begin, and the day had already been an adventure.