På det stora kontoret i centrala Stockholm, där höga fönster släppte in det varma ljuset från en strålande sommardag, satt Sven.

In the large office in central Stockholm, where tall windows let in the warm light of a brilliant summer day, sat Sven.

Han var en av de många anställda vid det öppen-planskontoret som arbetade hårt, men med en tyngd av oro i sitt hjärta.

He was one of the many employees at the open-plan office working hard, but with a weight of worry in his heart.

Det var midsommarvecka, och medan staden utanför förberedde sig för festligheterna, kände Sven bara en stigande stress.

It was midsummer week, and while the city outside prepared for the festivities, Sven felt only rising stress.

Han hade länge förberett en projektidé som han skulle presentera under dagens kontorspresentation.

He had long prepared a project idea that he would present during the day's office presentation.

Detta var hans chans att visa alla, speciellt sin chef och den krävande Anna, vad han verkligen gick för.

This was his chance to show everyone, especially his boss and the demanding Anna, what he was really capable of.

Sven kastade en nervös blick mot klockan.

Sven cast a nervous glance at the clock.

Presentationen skulle börja om en timme.

The presentation would begin in an hour.

Hans händer var klibbiga av svett, och det kändes som om hans hjärta slog för fort.

His hands were sticky with sweat, and it felt as if his heart was beating too fast.

Desperat att hitta en lösning på sin stigande ångest, begav han sig till pausrum.

Desperate to find a solution to his mounting anxiety, he headed to the break room.

Det lilla rummet var tyst, fyllt med mjuka fåtöljer och ett lugnande ljus.

The small room was quiet, filled with soft armchairs and calming light.

Där stötte Sven på Oskar, en vänlig kollega han litade på.

There Sven met Oskar, a friendly colleague he trusted.

"Oskar, jag vet inte om jag kan göra det här," erkände Sven tyst.

"Oskar, I don't know if I can do this," admitted Sven quietly.

Oskar gav honom ett uppmuntrande leende.

Oskar gave him an encouraging smile.

"Du har jobbat hårt för detta, Sven.

"You've worked hard for this, Sven.

Du kan mer än du tror.

You're capable of more than you think.

Andas in, räkna till fyra, håll andan, och släpp långsamt ut.

Breathe in, count to four, hold your breath, and slowly release.

Det hjälper."

It helps."

Sven lyssnade noga och använde övningen.

Sven listened carefully and used the exercise.

Efter en stund kände han sig något lugnare.

After a while, he felt somewhat calmer.

Oskar stannade vid hans sida och erbjöd fortsatt stöd.

Oskar stayed by his side and offered ongoing support.

"Om du behöver, titta bara på mig under presentationen.

"If you need, just look at me during the presentation.

Jag finns här."

I'm here for you."

Tiden närmade sig.

The time approached.

Med en sista djup inandning gick Sven mot mötesrummet.

With one last deep breath, Sven walked toward the meeting room.

Kollegorna hade redan samlats, och Anna satt där med en kritisk blick.

Colleagues had already gathered, and Anna sat there with a critical gaze.

Det var som om hela kontoret höll andan när det var Svens tur att presentera.

It was as if the whole office was holding its breath when it was Sven's turn to present.

Sven kände ångesten svepa över honom, men han mindes Oskars ord och sitt rigorösa arbete.

Sven felt anxiety sweep over him, but he remembered Oskar's words and his rigorous work.

Hans röst skälvde först, men sakta blev den starkare.

His voice trembled at first, but it slowly grew stronger.

Med varje punkt han presenterade såg han Oskars uppmuntrande nick, och hans chef verkade imponerad.

With every point he presented, he saw Oskar's encouraging nod, and his boss seemed impressed.

Miljön blev plötsligt mer mottaglig.

The environment suddenly became more receptive.

Till och med Anna gav ett erkännande leende i slutet.

Even Anna gave an acknowledging smile at the end.

När han avslutade pitchpresentationen, kände han ett skönt lugn över sig.

As he concluded the pitch presentation, he felt a comfortable calm wash over him.

Chefen och kollegorna applåderade hans idéer, och för första gången kände Sven att han hade bevisat sitt värde.

The boss and colleagues applauded his ideas, and for the first time, Sven felt he had proven his worth.

Dagen led mot sitt slut, solen sänkte sig över staden.

The day drew to a close, the sun setting over the city.

Sven insåg att hans förmåga inte bara låg i hans arbete utan också i hans styrka att hantera sin ångest.

Sven realized that his ability lay not only in his work but also in his strength to manage his anxiety.

Med nyvunnet självförtroende bestämde han sig för att fortsätta arbeta med sin mentala hälsa och välbefinnande.

With newfound confidence, he decided to continue working on his mental health and well-being.

Denna midsommar var annorlunda; den markerade inte bara sommarens mittpunkt utan också en början på Svens nya resa mot självsäkerhet.

This midsummer was different; it marked not just the midpoint of summer but also the beginning of Sven's new journey toward self-assurance.