Gamla Stan var vacker den här höstkvällen.

Gamla Stan was beautiful this autumn evening.

Gatulamporna kastade ett mjukt sken över de gamla kullerstensgatorna och de färgglada löven prydde trottoarerna.

The street lamps cast a soft glow over the old cobblestone streets and the colorful leaves adorned the sidewalks.

Lars, en blyg bokhandlare, gick försiktigt bredvid Elin och Maja.

Lars, a shy bookseller, walked cautiously beside Elin and Maja.

Han hade älskat Elin i hemlighet i flera månader, men nu skulle hon snart lämna Sverige.

He had secretly loved Elin for several months, but now she would soon leave Sweden.

De tre vännerna gick till en liten restaurang.

The three friends went to a small restaurant.

Det var en mysig plats, omgiven av historiska byggnader.

It was a cozy place, surrounded by historical buildings.

Lars tänkte på vad han skulle säga till Elin.

Lars thought about what he would say to Elin.

Hans hjärta slog snabbt.

His heart was beating fast.

När maten kom, började Lars känna något konstigt.

When the food arrived, Lars began to feel something strange.

"Åh nej," tänkte han, "inte nu."

"Oh no," he thought, "not now."

Hans ansikte blev rött och det började klia.

His face turned red and started to itch.

Lars hade fått en allergisk reaktion.

Lars had an allergic reaction.

Han kunde knappt andas eller tala.

He could hardly breathe or speak.

Maja bad om hjälp från servitören.

Maja asked the waiter for help.

Elin såg oroligt på Lars.

Elin looked at Lars with concern.

Lars visste att han måste göra något snabbt.

Lars knew he had to do something quickly.

Han tog ett papper och en penna från sin jacka.

He took a piece of paper and a pen from his jacket.

Med darrande händer började han skriva.

With trembling hands, he began to write.

"Elin, jag har känslor för dig.

"Elin, I have feelings for you.

Du betyder mycket för mig."

You mean a lot to me."

Han skrev snabbt innan han blev för svag.

He wrote quickly before he became too weak.

Han kämpade mot reaktionen och höll ut handen med lappen till Elin.

He fought against the reaction and held out the note to Elin.

Hon tog emot den med stora ögon och började läsa.

She received it with wide eyes and began to read.

Allt omkring dem blev tyst.

Everything around them became silent.

Lars höll andan.

Lars held his breath.

Efter att ha läst lappen, såg Elin upp med ett milt leende.

After reading the note, Elin looked up with a gentle smile.

Hon sträckte sig fram och tog Lars' hand.

She reached out and took Lars' hand.

"Jag förstår, Lars," sa hon mjukt.

"I understand, Lars," she said softly.

"Tack."

"Thank you."

Lars suckade lättat.

The weight lifted from Lars's shoulders.

Trots sin fruktan för förändring, hade han nu lärt sig hur viktigt det är att uttrycka sina känslor.

Despite his fear of change, he had now learned how important it is to express your emotions.

Han tänkte på hur livet förändras, men denna kvällen i Gamla Stan skulle han alltid minnas.

He thought about how life changes, but this evening in Gamla Stan he would always remember.

Maja, som hade sett allt, skakade bara på huvudet och log.

Maja, who had seen everything, just shook her head and smiled.

De tog sig långsamt genom de vackra gatorna igen, med Lars som kände sig lite lättare om hjärtat, trots allt det som just hänt.

They slowly made their way through the beautiful streets again, with Lars feeling a little lighter at heart, despite everything that had just happened.